Nya arvsregler inom EU från den 17 augusti 2015

EU har enats om gemensamma privaträttsliga regler för arv och testamente. Den nya förordningen innehåller bland annat regler om behörig domstol, tillämplig lag och erkännande av domstols domar/beslut, men den ger också enskilda personer vissa möjligheter att välja vilken lag som ska tillämpas.

Förordningen kommer i Sverige att kompletteras av den nya internationella arvslagen (IAL), vilken träder i kraft samma dag. IAL kommer att ersätta våra nuvarande lagar från 1930-talet, IDL (1937:81) och NDL (1935:44-46). Ikraftträdandet av förordningen och IAL innebär stora förändringar på det internationella arvsrättsliga området.

I juni i år antog EU:s ministerråd den nya förordningen om regler för arv och testamente. Förutom att peka ut vilken lag som ska tillämpas, vilken domstol som har behörighet att döma i arvstvister (som huvudregel styrs detta av den så kallade hemvistprincipen) och erkännande av domar/beslut, innehåller förordningen också regler om ett europeiskt arvscertifikat. Certifikatet är en slags legitimering som visar vem som har rätt att företräda ett dödsbo, till exempel en boutredningsman.

Förordningen gäller i EU med undantag för Storbritannien, Irland och Danmark, som alla ställt sig utanför den nya förordningen. Den träder i kraft den 17 augusti 2015. Testamenten som skrivits före detta datum ska dock också omfattas, om testatorn avlider sedan förordningen trätt i kraft.

Europeiskt arvsintyg

Genom arvsförordningen inrättas ett europeiskt arvsintyg. Det europeiska arvsintyget ska främja snabba, smidiga och effektiva avgöranden i gränsöverskridande arvsärenden genom att ge berörda personer, såsom arvingar, testamentstagare och boutredningsmän, ett enkelt sätt att bevisa sin ställning och/eller sina rättigheter och befogenheter i ett annat land, där till exempel kvarlåtenskapen är belägen. Arvsintyget är inte ett obligatoriskt dokument och avser inte heller att ersätta nationella dokument som används för liknande ändamål i medlemsstaterna. Ett arvsintyg har dock rättsverkningar i alla medlemsstater utan att det krävs något särskilt förfarande. Ingen myndighet eller person som mottagit ett arvsintyg, som utfärdats i en annan stat har rätt att begära att man i stället ska redovisa en dom, officiell handling eller förlikning inför domstol.

Vad som i det enskilda fallet kan framgå av ett arvsintyg och vilket underlag som krävs för att få ett arvsintyg utfärdat hänger nära samman med för vilket syfte det utfärdats.

Av ett arvsintyg kan framgå vilken ställning och/eller rättighet som tillkommer arvinge eller testamentstagare liksom deras arvslott. I ett arvsintyg kan också anges att en arvinge eller testamentstagare tilldelats en viss specifik tillgång som ingår i kvarlåtenskapen. Vidare kan en boutredningsman utverka ett arvsintyg för att visa sin befogenhet.

Skatteverket ska utfärda arvsintyg och informera förmånstagarna i ett dödsbo om ansökan. Ett arvsintyg utfärdat i annan medlemsstat ska kunna ligga till grund för lagfartsansökan i Sverige.

Intyget används för att styrka sin behöriget vid avveckling av eller vid erhållande av information om dödsboets egendom från banker och andra, oavsett i vilket europeiskt land egendomen finns.  Med ett intyg är man fullt behörig och exempelvis banker ska inte kunna vägra lämna ut uppgifter eller vägra avslut. Arvsintyget kommer sannolikt att väsentligt underlätta dödsboavveckling i detta avseende.

Var du bor påverkar fördelningen av arvet

Den avlidnes hemvist ska som huvudregel avgöra vilket lands lag som ska tillämpas på arvsfrågan, dvs styra fördelningen av arvet. Detta avser hela arvet, dvs även förfarandet. Man frångår den tidigare medborgarskapsprincipen, som innebar att medborgarskapet styrde arvet, t ex för fransk medborgare bosatt i Sverige, gällde fransk rätt vid arvsfördelningen. Istället kommer hemvistlandets lag att vara huvudregel, vilket innebär att svensk lag tillämpas på hela arvet. Svensk lag ska även styra förfarandet.

Styr arv genom testamente senast den 16 augusti

Den enskilde kan emellertid införa medborgarskapet som fördelningsgrund genom testamente. Testamenten som skrivits före datum för ikraftträdande omfattas, om testatorn avlider sedan förordningen trätt i kraft.

Det är med andra ord viktigt att se över såväl redan tidigare upprättade testamenten som nya.

Medlemstaternas rätt att arvsbeskatta sin befolkning påverkas inte genom arvsförordningen. Den omfattar inte skattefrågor. Idag har majoriteten av medlemsstaterna arvsskatt.  I Sverige upphävdes arvs- och gåvoskatten 2005.

Mer information:
Förordningen finner du på http:/ /eur-lex.europa.eu. Välj först den svenska sidan och ange förordningens nummer 650/2O12 i sökfönstret.