Kräftskivan – den stora finalen innan sommaren övergår i höst

8 augusti 2017

Runt det dignande kräftfatet med krondill dukar vi upp svensk snaps, västerbottenost och svenska flaggor. Kräftskivan har blivit en av de festdagar som förknippas med svenskhet. Trots att det är en ganska ny ritual uppfattar vi den som traditionell. Kopplingen mellan festerna och den svenska identiteten går tillbaka till nationalromantiken under slutet av 1800-talet när traditionen startade.

På andra håll i världen uppskattade man kräftor som mat långt tidigare. De tidigaste kulturerna i Mesopotamien, Babylonien, Sydamerika, Nordamerika och Australien lär ha ätit kräftor – det finns faktiskt ett 2000 år gammalt nedskrivet recept.

Vilken sorts kräftätare är du?

Fiskar du och kokar dina egna kräftor? Tycker du att kräftor kan ätas litet när som helst, som de är eller i matlagningen? Oavsett vilket förhållande du har till de delikata skaldjuren ger Kräftboken intressanta kunskaper och härlig inspiration. Du får recept på lag att koka dem i, goda tillbehör på kräftskivan och året runt rätter med kräftor som ingrediens. Alltifrån förrätter, pajer och efterrätter till asiatiska nudlar och cajunkräftor. Plus snapsvisor förstås!

Med månen som sällskap

Det är få förunnat att få äta de svenska flodkräftorna. Istället äter vi i Sverige den inplanterade signalkräftan eller importerade sorter. Men var kommer kräftorna ifrån och hur går fisket till? I Kräftboken går författarna ner på djupet och berättar om de fyra vanligaste kräftsorterna som vi äter i Sverige. Det är signal-, flod-, röd sump- och havskräfta. I fem reportage beskrivs hur fisket går till och vilka diskussioner som förs om kräftor.

Kräftboken tar dig även utomlands till Andalusien i Spanien, där den röda sumpkräftan fiskas intill stora risfält. Boken avslutas med traditionella kräftrecept och andra användningsområden för kräftor, till exempel kräftcheesecake och gruyere-gratinerade havskräftor.