Nya EU-förordningar på den internationella familjerättens område
Text: Tove Sjövall
Från och med den 29 januari 2019 kommer två nya EU-förordningar, nämligen förordningen nr 2016/1103 av den 24 juni 2016 om domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden (i det följande förordning 1103) samt förordning nr 2016/1104 av den 24 juni 2016 om domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap (i det följande förordning 1104) att tillämpas mellan de så kallade deltagande medlemsstaterna inom EU*. Förmögenhetsordningen för både svenska par som flyttar utomlands och utländska par som flyttar till Sverige kommer att påverkas väsentligt. Samboförhållanden berörs dock inte av de nya förordningarna. Bägge förordningarna blir direkt tillämpliga i svenska domstolar och förordningarnas tolkning kommer i sista instans bestämmas av EU-domstolen.
Förordning 1103 kommer endast att tillämpas på makar som ingått äktenskap eller valt tillämplig lag för sina förmögenhetsrättsliga förhållanden efter den 29 januari 2019. Äldre regler i Sverige på området kommer därför att behålla sin betydelse under lång tid framöver.
Med makars förmögenhetsförhållanden avses enligt förordning 1103 regler som rör förmögenhetsförhållanden till följd av äktenskapet eller dess upplösning mellan makar och mellan makar och tredje man.
Förordning 1103 är avsedd att användas universellt innebärande att det inte har någon betydelse om den materiella lag som förordningen hänvisar till är lagen i en medlemsstat eller ej. Den av förordningen anvisade lagen skall tillämpas på samtliga tillgångar oavsett i vilket land dessa befinner sig i. Förordning 1103 är också tillämplig på såväl fast som lös egendom.
Förordning 1103 ger makar eller blivande makar vissa möjligheter att avtala om att utse eller byta tillämplig lag avseende de förmögenhetsrättsliga förhållandena. Det är härvid möjligt att välja lagen i den stat där någon av makarna vid tidpunkten för avtalets ingående har hemvist eller lagen i den stat där någon av dem vid tidpunkten för avtalets ingående är medborgare. Har makar under sitt äktenskap kommit överens om att ändra tillämplig lag får detta, om makarna inte avtalat annat, endast verkan för framtiden. Skulle makarna överenskomma om att ge en ändring retroaktiv verkan får detta inte leda till nackdel för tredje man.
Ett lagvalsavtal skall som utgångspunkt vara skriftligt, daterat och undertecknat för att vara giltigt. Har makar eller blivande makar inte avtalat om tillämplig lag skall i första hand lagen i den stat där makarna hade sin första gemensamma hemvist efter det att äktenskapet ingicks tillämpas. Är det inte möjligt att tillämpa detta alternativ tillämpas istället lagen i den stat där båda makarna vid tiden för äktenskapets ingående var medborgare. Är även detta alternativ uteslutet skall man tillämpa lagen i den stat till vilken makarna, med beaktande av samtliga omständigheter, vid tiden för äktenskapets ingående gemensamt hade närmast anknytning.
De nya reglerna utgår ifrån den s.k. oföränderlighetsprincipen innebärande att makarnas förmögenhetsförhållanden bestäms enligt samma rättsordning under hela äktenskapet oavsett senare ändringar i exempelvis hemvist och/eller medborgarskap.
Enligt förordning 1104 är ett registrerat partnerskap en ”lagstadgad samlevnadsform mellan två personer, vilkens registrering är obligatorisk enligt den lagen och vilken uppfyller lagstiftningens formella krav ifråga om instiftande”. Regleringen av förordning 1104 liknar reglerna i förordning 1103 dock med ett par viktiga undantag. Förordning 1104 ger exempelvis registrerade partners ett ytterligare alternativ när det gäller deras rätt att själva välja tillämplig lag nämligen lagen i den stat enligt vars lag det registrerade partnerskapet har ingåtts. När parterna inte gjort något val skall i princip alltid lagen i den stat vars lag det registrerade partnerskapet ingåtts tillämpas.
Genom båda förordningarna införs en möjlighet för makar och registrerade partners att avtala om att domstolarna i en medlemsstat skall ha exklusiv behörighet att avgöra frågor rörande deras förmögenhetsförhållanden s. k. prorogationsavtal. Enligt förordningarna skall vidare domar som har meddelats i en medlemsstat erkännas i övriga medlemsstater utan att det behövs något särskilt förfarande. För verkställighet krävs att domen har förklarats verkställbar i den medlemsstat där verkställighet begärs.
I anledning av förordningarna har den svenska regeringen beslutat att tillsätta en särskild utredning som har i uppdrag att lämna de författningsförslag och förslag på andra åtgärder som behövs, SOU 2017:90. I uppdraget ingår att förklara och tydliggöra förordningarnas innehåll och tillämpning i ett svenskt sammanhang. Förordningarna kommer som nämnts att vara direkt tillämpliga i Sverige innebärande att de kommer att gälla som svensk lag. Det kommer dock fortfarande att finnas behov av svenska bestämmelser på området t ex bestämmelser som kompletterar förordningarna och bestämmelser som reglerar internationella frågor om sambors förmögenhetsförhållanden. Utredningen har därför föreslagit en ny svensk lag som gör det. Utredningens förslag till ny lag om internationella frågor rörande makars, registrerade partners och sambors förmögenhetsförhållanden förslås träda i kraft samtidigt med förordningarna 1103 och 1104 dvs den 29 januari 2019. I den nya lagen tas in
- Kompletterande bestämmelser till förordningarna 1103 och 1104
- Bestämmelser som införlivar bestämmelser om makars förmögenhetsförhållanden i de nordiska äktenskaps- respektive arvskonventionerna
- Bestämmelser som reglerar internationella frågor om sambors förmögenhetsförhållanden och
- Bestämmelser om erkännande och verkställighet avseende avgöranden som inte omfattas av vare sig förordningarnas bestämmelser eller de internordiska bestämmelserna.
Vill du läsa mer?
SOU 2017:90, Makars, registrerade partners och sambors förmögenhetsförhållanden i internationella situationer
*Sverige, Belgien, Cypern, Grekland, Kroatien, Slovenien, Spanien, Frankrike, Portugal, Italien, Malta, Luxemburg, Tyskland, Tjeckien, Nederländerna, Österrike, Bulgarien och Finland.
Svenskar i Världen har fått förtroendet att vara remissinstans och har svarat med ett remissyttrande.
