Vägen mot dubbelt medborgarskap

Att inneha dubbelt medborgarskap har inte alltid varit en självklarhet för svenskarna, utan det blev verklighet så sent som 2001. Bakom beslutet ligger ett långt och gediget påverkansarbete av utlandssvenskar som själva upplevde det som ett problem och ville se en förändring. En av initiativtagarna och som var drivande ända in i mål är Annette Minards. Vi har träffat henne över en kaffe för att få höra hennes berättelse.

Det hela började med att Annette Minards under 70-talets början ville upptäcka världen tillsammans med sin dåvarande brittiska pojkvän Richard och köpte biljetter till Australien. De två gifte sig senare eftersom den australiska lagen på den tiden inte tillät sammanboende par som var ogifta. Paret fastnade för landet och valde att bosätta sig där.

Annette som hade arbetat som sekreterare i Sverige försörjde sig till en början på det även i Australien, innan hon studerade vidare inom socialt arbete på Newcastle University, N.S.W, medan Richard under hela tiden arbetade med båtar.

Richard, som var brittisk medborgare, kunde efter en tid även bli australisk medborgare samtidigt som han kunde behålla sitt brittiska pass. Australien som tillhör det brittiska samväldet tillät dubbla medborgarskap, vilket innebar Richards möjlighet att få dubbelt medborgarskap.

– Varför kan inte jag få ha två pass om han får ha två pass? frågar Annette retoriskt när hon berättar om känslorna över att han blev australisk medborgare och samtidigt kunde vara brittisk.

Hade hon vid det tillfället velat bli australisk medborgare hade hon varit tvungen att avsäga sig det svenska medborgarskapet, men det var hon inte beredd att göra.

Varför kan inte jag få ha två pass om han får ha två pass?

Annette började fundera över varför lagen såg ut som den gjorde. Genom kontakt med Migrationsverket fick hon reda på att medborgarskapslagen som styrde var från 20-talet. Annette som vid den tidpunkten fotograferade för tidningen Kvintessen i Sydney involverade tidningens redaktör Birgitta Sharpe i sina tankar om dubbelt medborgarskap. Även hon ansåg att en förändring behövdes och de tog därför kontakt med alla svenskföreningar i Sydney, samt började med namnlistor vilket gav bra respons. Nu fick de kontakt med fler som upplevde samma problem och som hade samma önskan som dem.

På kvinnokonferens i Kina

År 1995 fick Annette Minards, som då var engagerad i en ideell förening, möjlighet att åka till en kvinnokonferens i Kina tillsammans med 40 000 andra kvinnor där bland annat även FN deltog. Där i ett tält i regnet fick hon syn på riksdagsledamoten Inger Réne (M) som vid den tiden var ledamot i konstitutionsutskottet. Annette berättade om dilemmat och sitt arbete. Under nästa Sverigeresa besöker Annette Regeringskansliet för att berätta mer om hur utlandssvenskarna upplevde att enbart få inneha ett medborgarskap.

– Jag tyckte det var väldigt orättvist det hela, mitt argument var att lagen var så gammal, berättar Annette. Det var snart dags för ett nytt århundrade och Sverige hade gått med i EU. Saker förändrades och det var dags att även göra något åt lagen gällande medborgarskap.

Genom en kvinna vid namn Gerd Kastengren, som för övrigt var med och öppnade Ikea i Sydney, fick hon höra talas om Svenskar i Världen. Under 90-talet besökte Annette Svenskar i Världens kansli och den dåvarande generalsekreteraren Britt Engman för första gången för att dela med sig av utlandssvenskarnas upplevelser. Det blev också startskottet för ett fortsatt engagemang i organisationen.

Svenskar i Världen engagerar sig i arbetet

Genom Utlandssvenskarnas parlament kom Annette i kontakt med andra utlandssvenskar med vilka hon delade sina tankar bland annat Sweor och representanter. Tillsammans uppmanade de personer att skicka in sina personliga upplevelser och problem med att inte få inneha dubbelt medborgarskap.  Annette fortsatte driva arbetet vidare parallellt med att Svenskar i världen tog sig an frågan. Tillsammans kontaktade de olika departementet och uppmanade folk att skicka in sina personliga berättelser om varför de vill ha dubbelt medborgarskap.

Man måste kämpa för olika saker ibland, det kan löna sig.

Britt Engman var Svenskar i Världens generalsekreterare 1994–1996. Vi kontaktade även henne för att höra hur hon minns tillbaka på den här tiden. Hon berättar att under den perioden var frågan om dubbelt medborgarskap en av de viktigaste inom Svenskar i Världens påverkansarbete. Hon minns speciellt när hon och Annette tillsammans gick till det departement som hanterade frågan och lämnade namnlistor och underlag för utlandssvenskarnas ståndpunkt. Svenskar i Världen har sedan länge varit remissinstans för de frågor som berör utlandssvenskarna. Här gjordes ett försök för att föregå och informera beslutsfattare och utredare. Britt betonar även att detta inte hade gått utan Annette Minards stora engagemang och arbete, hon benämner Annette som hjälten i detta i samarbete med Svenskar i Världen.

Under 1996 skickade riksdagsledamöterna Inger Réne (M) och Peter Weibull Bernström (M) in en motion om dubbla medborgarskap med stöd av Svenskar i Världen, bland annat i form av en namnlista.

I slutet av 90-talet började det röra på sig inom den politiska sfären. Regeringen utfärdade 1997 ett kommittédirektiv och tillsatte en utredning om det svenska medborgarskapet. Det ledde till att medborgarskapslagen ändrades och år 2001 fick svenska medborgare tillåtelse att skaffa ytterligare medborgarskap utan att förlora det svenska.

– Man måste kämpa för olika saker ibland, det kan löna sig säger Annette Minards, som numera är både svensk och australisk medborgare.

Felicia Moverare

Foto: Tidningen Kvintessen, maj 1997. På bild i sidhuvud från vänster: Getrud Wincrantz-Wernstedt, f.d. generalsekreterare Svenskar i Världen; Annette Mindards; Inger Réne (M) och Peter Weibull Bernström (M), f.d. riksdagsledamöter.